Miss Cherry .

Som i mitt förra inlägg så sa jag såhär ungefär:
Men vi får se vad som händer mellan lakan och asfalt.
Nått liknande..
JA!
Vad fan hände inte mellan lakan och asfalt.
Jag fick snefylla.
Skällde ut folk jag både gillar och ogillar.
Folk grät mot min axel.
Jag grät mot folks axlar.

Allting spårade,
på både bra och dåliga sätt.



Det jag tänker göra just nu.
Är att vänta, vänta och vänta.
Jag hoppas.
Jag kan inte låta bli.
Du säger saker som jag förstår.
Du säger inte dumma saker utan sånna saker som faktiskt betyder nått..



Ångesten kommer krypande som en kall jävla vind.
Jag vet inte om det var så bra att jag for till byhålan den här gången.
Vet verkligen inte om jag tänkte rätt.





Over And Out This Is Just Going